Ja, det var en sorglig historia. Jag rusade hem och nästan slet upp barnen ur sängarna och frågade om de alltid hade känt sig älskade…bestämde mig för att aldrig åka till Thailand utan att göra en konkret välgörande insats för människorna där och aldrig någonsin låta någon annan  ta kommandot över min kunskap eller affärsidé….

Som ni förstår var det mycket, väldigt mycket som togs upp under dryga 2 timmar och just när mina tårar rann för ett öde dök det upp ett nytt…

Men det är tufft av Lukas Moodysson att göra en sådan här film i dagens ihåliga tillvaro, han visar hur bisart vi lever stundom idag. Dessutom är det inte så ofta som förväntningarna är så höga som de var just på den här filmen…. Heja dig Lukas, en sak är säker, vi behöver sådana som dig!

Och nu tänkte jag visa er lite hur det går till en sådan här kväll…

Jag möter upp Thommy för ett glas champagne….

Sedan blir det ”Röda mattan” och en ”mur” av fotografer,,,,,(Thommy tycker det är sådär….)

Därefter blir det mera champagne fast nu med snittar…..

Sen tar det en ”himla tid” innan alla satt sig ner och filmen kan börja…

När filmen är över får skådespelare och regissör applåder och blommor sedan väntar bussar utanför biografen för att ta alla till festen…..

Och, det blev förlust för Djurgårdens pojkar….