Det jag menar är att "jag har tänkt" på att baka ngn kaka så länge... men så gjorde jag det till idag ;-) "bättre sent än aldrig" heter ju det! Ciao!

millan | 2009-02-13 12:45:14

Hej Millan! Jag tycker nog att människor uppskattar insatser idag:) det kommer Du Åsa säkert få erfara! /Monika

monika | 2009-02-13 10:33:05

härlig människa Du är Åsa som "ställer"upp med tiden o mat m lite hemlagad kärlek i till barnen som ska iväg o träna!!:-) Vad trygg din son o de andra blir av det! Monika, du är toppen som skjutsar och fixar(ej förvånad haha) Men! Jag hoppas innerligen att Ni får ett TACK ngn gång! Många människor idag är så dåliga på det , tyvärr.... Jag bakade min favvokaka "kärleksmums" igår m lite småsockerhjärtan ovanpå till mina 2 barns "fröknar". Valentin....lite gotti åh, vad GLADA de blev! Sån´t värmer ;-) kraaaaaamar till Alla!

millan | 2009-02-13 10:14:53

Monica S! Ja visst blev det film,,,en superhärlig dessutom... L8! Jag håller med,,,visst blev man glad av Åsas insats!Och jag är säker på att hon kommer att bli uppskattad! Och mina fynd...ja de ska du få se i julboken:)! Vi ses på bokmässan då! /Monika

monika | 2009-02-12 21:45:34

Cath! Ja visst är det en fantastisk bragd av Åsa! Och kul att du kände till Vackra hem, vi har samma smak helt enkelt:)! Åsa! Ja, din bästa "betalning" blir kollen och det är inte dåligt. Jag har själv kört lite mer än alla andra, haft killarna hemma mycket och har skannat gänget rätt bra...tror jag ialla fall! Och kul med Pappan;) /Monika

monika | 2009-02-12 21:27:03

Vad festligt. Just idag gjorde jag Chiligryta till killarna och det kändes verkligen som "Kärlek het som chili" när jag hackade lök och chili för glatta livet. Jo, föräldrarna uppskattar nog vad jag gör - jag tror dom är lite avundsjuka på den fantastiska kontakten och kollen som jag nu har på nästan alla i handbollslaget. Idag var det en pappa som också ville komma och äta - hans fru var bortrest.......

Åsa | 2009-02-12 21:10:17

Åsa! Du är unik! I sverige gör man inte så....om man inte har en superstark vilja och ett hjärta av guld. Underbart att höra att du ställer upp så för Din son och hans kompisar. Vackra hem har en hemsida... man kan inte låta bli att åka dit när man har sett den & är i närheten. Det är sant som Du säger Monika, man bli lite fattig men ack så lycklig. Man längtar dit redan innan man gått ur butiken...

cath | 2009-02-12 20:55:42

Oj, jag glömde nästan vad jag tänkt skriva efter att ha läst Åsas inlägg. Så underbart härligt! Jag blev så glad bara av att läsa det. Hoppas nu föräldrarna till barnen har vett på att uppskatta det du gör oxå... Även om du gör det med kärlek och för att du själv vill! Och vad härligt med dina fynd, Monica! Vi får väl se dom såsmåningom någon gång efter sommaren eller så:-) Och så blev jag så sugen på att lyssna på dig vid någon liknande tillställning som den i Sundsvall! Tills vidare har jag siktat in mig på Bokmässan i september.

L8 | 2009-02-12 19:51:00

Åsa - när du pratar om mat och kärlek kom jag att tänka på en helt fantastisk bok jag läste för många år sedan. Den var av en mexikansk författarinna och den heter "Kärlek het som chili". Där var det mycket hjärta och smärta och tårar i maten som påverkade alla som åt den. En helt fantastisk bok så här i kärlekens tid. Undrar om de inte gjorde en film av den också...

MonicaS | 2009-02-12 19:32:30

Jisses Åsa! Jag blir sååå glad och lite rörd också faktiskt! Men det är nog inte min förtjänst trots allt, det där har du själv inom dig och din man borde vara stolt som en tupp över dig! Lite kul är det ändå att du säger "kan du så kan jag" för jag börjar alla mina föredrag med "Kan jag så kan ni":)! Nu mot Casinot! /Monika

monika | 2009-02-12 18:15:52

Så här i "kärlekens tid" måste jag återigen skriva av mig lite. Du har verkligen inspirerat mig att tänka kärlek varje gång jag lagar mat. Ibland är det svårt, men jag kommer över det och lyckas i stort sett alltid. Bläddrar lite i dina böcker, läser din blogg och tänker sen - kan du - kan jag..... Precis som du har jag barn som ska iväg på träning ett par kvällar i veckan och på senaste föräldramötet fick många föräldrar "klagomål" på att deras barn kommer uthungrade till träningen och orkar därmed inte mycket. Många har inte tid, tar sig inte tid och kanske ibland inte har lust att laga mat. Eftersom jag har förmånen att jobba mycket hemifrån reste jag mig och sa - Jag bjuder dom som vill på mat klockan 16.00 varje tisdag och torsdag. Min man tittade först konstigt på mig, men sedan tror jag han blev stolt. Vi bygger därmed för framtiden på många sätt, tror jag. Jag satsar på väl sammansatt och helst närproducerat - samtidigt får vi en väldigt god kontakt med sonens vänner och föräldrar såklart. Detta gör jag med kärlek och värme varje gång. Självklart har jag den inombords, men du har absolut lockat fram den hos mig genom ditt inspirerande sätt. TACK!!!

Åsa | 2009-02-12 18:05:24