Hemma igen efter ytterligare en fantastisk och innehållsrik dag i Norrland, det är tvära kast nu;)! (Biggan, jag tänkte på dig flera gånger! Och Anne i Sorsele! Det är väl tack vare dig som jag kom hit?!)

Upp klockan sex och sedan nästa lika lång färd till Arlanda som själva flygresan till Lycksele…..inte klokt! Stockholmstrafiken är galen!

Väl framme, hämtad på flygplatsen i Lycksele (som ligger typ mitt i stan!) av coola Marie (som inte ringt en endaste gång och kollat av om jag kommer!!! hon måste lita fullständigt på mig!)

Ställde upp mina böcker och gjorde mig beredd!

Men först skulle alla få mat! Och vilken mat de fick!

Allt lokalt producerat (visserligen från Sorsele) men ändå! Och Annika (är inte säker på namnet nu…) som gjort maten presenterade allt i stil med :

kålen kommer från Anna på gården…., osten från Stina på gården…, köttet från Olle på gården….,svampen plockade jag i söndags…och blåbärssaften gjorde jag igår….. etc, etc,,

Är det inte fantastiskt att bara ha en möjlighet att få äta så?

När alla var mätta var det dags för mig och här var mina råvaror!

Renfilé, tomater, sallad och lingon som blev till det här!

Och så här glada var folket i Lycksele…

…när de hade smakat! (Hälften hade gått när det var dags för bilden och det är väl inte så konstigt för jag undrade faktiskt om ingen jobbade i Lycksele, alla var ju här i Folkets hus mitt på dan! Var det stängt nu på Ica, Systembolaget och Lindex, eller;)?

Därefter hade Marie en överraskning åt mig! Vi skulle till Lycksele Djurpark!

Och vilken upplevelse!

Att gå där bland vinterklädda, vackra djur (pälsarna har just vuxut ut). Få höra fantastiska historier av Ronny, vår guide (som jag tror är någon slags ”Morfar” till alla djuren i parken!). Han visste allt om varenda varelse, hur, när och varför de kommit hit! Så när han erbjöd mig att hjälpa till att mata vargarna var jag ju bara tvungen att ställa upp även om jag var livrädd (gömde mig lite bakom honom)!

En hel hink älgkött kastade vi ut till sju vargar men lustigt nog var de nog lite räddare än jag….

Och Ronny kunde inte låta bli att skrämma mig ännu mer med orden:

”Det brukar gå bra” och ”Det är värst när hinken är tom och man ska gå ut”

Just därför gick jag ut när han hade lite kött kvar i botten av hinken…….

I morgon blir det en god kyckling med en krämig rucolapasta i Förkväll, tvära kast som sagt!