Ni minns väl mitt fredagsbestyr med termometern!

Jag kan i alla fall meddela att jag lyckades mer än väl med min långlagade rostbiff. På något vis har väl erfarenheten gjort att jag vågar lita på känslan…..

Detta är en rätt med minimal arbetsinsats. Tiden behöver man ju ha förstås men eftersom rostbiffen sköter sig själv i ugnen kan man ägna sig åt att göra annat.

En bit rostbiff på ca 1 1/2 kg kräver sina 3 timmar om man steker den som jag gjorde i fredags på lite lägre värme än vanligt, 100°.

Det är värt att vänta på för köttet blir extremt mycket saftigare än metoden med kortare tillagning.

Jag tycker om när den är vackert rosaröd i mitten och plockar därför ut den vid 55° innertemperatur. Vill man ha den lite mer välstekt kan man låta den gå till 58°-60° men jag rekommenderar er att prova 55° om ni inte gjort det.

Bind om steken och bryn den runtom i en panna med smör. Salta och peppra.

Stick in en termometer i tjockaste delen och sätt in pannan (om skaftet tål det!) i ugnen på 100°. Låt steka tills innertemperaturen håller 55°. Ta ut och lyft upp köttet.

Gör en sås av den goda skyn.

Koka upp och tillsätt grädde efter behag, (ca 3 dl).

Vispa ner en redning av 1 1/2 msk vetemjöl och lite vatten. Smaka av med salt, peppar och det viktigaste: 1-2 msk svart- eller röd vinbärsgelé.

Skär upp steken i tunna skivor. Servera med såsen, kokt potatis, gelé och inlagd gurka!

Och se så vacker grönkål det finns just nu!

Purpurkål är en gammal sort som är vackrast där den står för när man kokar den blir den mörkgrön!

För övrigt har jag händerna fulla med blåsor idag efter att ha fyllt en hel container med löv igår!

Visst är det härligt med höst?